måndag 4 juni 2012

När man minst anar det

Jag har läst boken Isprinsessan av Camilla Läckberg.
Boken utspelar sig vintertid i författarens hemort Fjällbacka. En tyst vintermorgon är Eilert ute på sin dagliga morgon promenad. När han kommer fram till Alexandra Wijkners hus känner han en känsla av oro. Något är inte som det ska. Alex bor bara i huset på helgerna så resten av veckan tittar Eilert till det under sina promenader. Han går igenom rum för rum och allting ser ut som vanligt. När han slutligen kommer till det sista rummet, badrummet, känner han en rädsla för att öppna dörren. Han vet att han måste göra det, han öppnar dörren och kliver över tröskeln. Där ligger hon, död. Badkaret är fyllt med blod och hennes handleder är skurna.

Jag tycker boken var väldigt bra och spännande. Den är väldigt enkelt skriven vilket gör det lätt att förstå. I början tyckte jag det var lite jobbigt att hänga med för det är flera parallellhandlingar. Därmed blev det lite rörigt att hålla koll på vem i boken man läste om och vem den personen var. Detta kom man ganska snabbt in i och då var det inga problem. I boken är det även en del romantik och komplicerade förhållanden som måste klarnas upp vilket är intressant att följa. Man får även reda på att det förflutna inte är så fridfullt som alla tror. Utan det är när man gräver djupare allting klarnas upp.

När jag läste boken påmindes jag om det lilla samhället vi bor i, hur snabbt nyheter och skvaller sprids. Även när något händer så redan nästa dag vet alla om det, litet som stort. Sättet som Camilla Läckberg skriver på gör att man känner igen sig väldigt ofta, i alla fall jag.

Jag har läst 930 meter.