En mörk självbiografi

En komikers uppväxt

Jonas Gardell

Boken utspelar sig under 1970 talet. En komikers uppväxt handlar om Juha, en pojke som bor i en vanlig småstad. Han bor i ett hus med sin mamma, pappa och lillasyster, några hus bredvid bor Jenny med sin mamma och pappa, Jenny och Juha är bästa kompisar. 

I skolan smälter Juha in, han är inte klassens tönt men inte heller en av klassens coola killar, Juha är skämtaren, han skämtar om allt för att få den uppmärksamhet som han tycker att han förtjänar. Men livet som klassens clown är inte alltid så lätt. Vad gör man när kompisarna inte tycker skämten var så roliga? Vad gör man när klassens tönt vill bli bästa kompis med en? Ska man göra det som är rätt och försvara klassens tönt när de coola killarna slår honom? Eller ska man titta på och hjälpa de coola killarna att slå ner ”det jävla aset”? Vad gör man när man är bästa kompis med en tjej som inte har några andra kompisar en en själv? 

Det här är några av de frågor som Juha måste besvara och tänka igenom i boken ”En komikers uppväxt”.

Om jag hade varit en av bokens karaktärer skulle jag inte vara Juhas vän. Jag gillar inte hur han beter sig mot sina så kallade ”vänner” Jenny och Thomas. Juha är snäll och trevlig mot Jenny när de är hemma, men i skolan är han rena rama mobbaren. Han ignorerar henne, säger elaka saker och en gång kastar han grus på henne. Gör man så mot sina så kallade ”vänner” så är man ingen vän. Inte en chans att jag skulle umgås med Juha. 

De personer som är viktigast enligt mig är Juha, Jenny, Thomas, Stefan och Lennart eftersom jag tycker att det är dem som hela boken kretsar om. Och det är också de som har hjälpt till att påverka att Thomas tog sitt liv. Jenny var hans vän. Juha var hans så kallade vän, men som i själva verket egentligen inte ville spendera tid med honom på grund av att det var ocoolt. Man kan säga att det var Stefan och Lennart som styrde hela klassen, om de tyckte att något var coolt så tyckte alla det. Om de tyckte att något var töntigt så tyckte alla det,  precis så tyckte de om Thomas. Han var tönten vars mamma inte kunde prata ren svenska och som bakade äckliga fruktkakor.

Jonas Gardell har skrivit boken på ett icke kronologiskt sätt, utan det görs tillakablickar, eftersom det då och då kommer sidor där det står om hans tankar nu, när han är vuxen, hur han tänker innan en föreställning osv. 

Mina tankar om boken:

Jag tyckte personligen inte att ”en komikers uppväxt” var bra. Den var dock välskriven och hade både bra och annorlunda språk än vad jag är van vid i böcker. Men i mitt huvud när jag läste boken såg jag bara mörker, allt var mörkt hela tiden. Det var alltid tragiskt och ledsamt. Ibland kände jag mig nästan deprimerad när jag läste. Även de få gånger något bra hände så var det alltid på något hörn väldigt sorgligt och tragiskt. Jah gillar inte att läsa den här typen av böcker, för att jag ska tycka att en bok är bra så ska den ha både uppgångar, nergångar, komedi, romantik, spänning och allvar, lite av varje med andra ord. Men jälvbiografin ”En komikers uppväxt”nådde inte mina förväntningar och blev rent av en besvikelse.