Voffor gör ho på detta viset?

Jag har läst boken "Ronja rövardotter" skriven av Astrid Lindgren.
Huvudpersonerna är Ronja Rövardotter och Birk Borkason. Deras familjer är  fiender och de går imot dom, de är med varandra ändå. De fiskar, jagar, rider, simmar och vandrar omkring i skogen. Ronja är en 10 årig flicka och Birk en fartfylld pojke. Birk är tuff och väldigt hjälpsam liten pojke. Till exempel när dom var i skogen och hon hörde små oväsen i skogarna.  De hon hörde var något som kallas " de underjordiska". Birk hjälpte henne mot dom. Han vågar också stå upp för sin far och säga vad han tycker. Ronja  är väldigt tuff men mer känslig mot sin pappa (Mattis). Hon är tuff men ändå innerst inne rätt känslig. En annan person som man får läsa mycket av är Mattis, i boken så slogs han mot Borka och försvarade sin borg. Han får uppleva mycket galenskaper och en och annan tår. Ronja kommer få uppleva hur viktigt vänskap är, att skogen kanske inte är det bästa stället att vara på kvällen, hur mycket hon älskar sin far och hur viktigt det är att slå tillbaka.
Ronja är en sprallig person som älskar skogen. Boken börjar när Ronja föds. Det stormar, regnar och åskar. I mattisborgen sjunger Ronjas mamma Lovis för att få bort de fågelaktiga vildvittrorna. Den natten delas borgen i två delar pågrund av blixtnedslag.
När Ronja blir större så ber hon sina föräldrar (Mattis och Lovis) om lov att gå utanför borgen och utforska skogarna runt omkring. Samtidigt flyttar en annan rövarhövdig vid namn Borka in i andra delen av borgen.
Sedan blir Ronja och Birk goda vänner men bestämmer sig att hålla vänskapen hemlig pågrund av deras föräldrars fiendekskap. Man får följa Ronja och Birks äventyr med vildvittror och rumpnissar som härjar. Dom inser nog tillslut att man kan vara vänner oavsett vad. Det är inte så viktigt vilken grupp man tillhör, för vi alla är ju ändå samma, vi alla är människor. När allting kommer till sitt slut så blir plötsligt dom viktiga sakerna helt oviktiga och dom sakerna man tog för givet inte lika säkert.
Det blir en kamp mellan fred och rättvisa, en kamp som Ronja utkämpar med rövarsonen Birk. Men vänskapen emellan dom blir dock inte alltid lätt..
Jag tycker det är svårt att avgöra vilken åldergrupp som passar åt en viss bok och det är ju lätt att ha lite bråttom och läsa svåra böcker för tidigt. Vissa har ju olika svårighets grader med läsning.
Men man kan ju ändå säga en ungefärlig åldergrupp baserat på intressen. Till exempel vid 15 års åldern är man nog inte så intresserad av att läsa om rumpnissar dessutom tror jag många har läst dessa böcker innan. Men om man är 8 år så kanske man är för liten, dock tror jag att om någon annan läser högläsning att dom kan gilla dens fantasi och roligheter i skogarna. Men den kanske skulle bli lite långtråkig i längden då små barn gärna vill att det ska hända något exakt hela tiden.
Men runt 11-13 år ålder passar nog bäst därför den är rätt tjock och det finns en del märkliga ord som man måste kunna förstå ungefärligt för att kunna hänga med. Men budskapet är fint och passar för alla att ta del av. Man kan tro att boken handlar mest om Birk och deras vänskap men historien och budskapet är mer av ett fader och dotter exempel.
Skalleper var en trygghet för Ronja, en erfaren vuxen som alltid var där och någon man fick följa i boken. Min fråga är: hur många skalleper finns det runt barn idag?
Skalleper var en som Ronja kunde söka upp själv, fanns alltid i ronjas närhet, någon som aldrig tyngde ner Ronja..
Jag minns en skalleper som jag träffade själv. Min skalleper var och är en mycket glad kvinna med huvudet på skaft.
När jag läser denna bok kommer jag att tänka på hur det kan vara i andra familjer. I vissa religoner kan vissa vuxna/barn ha det så som Ronja har det. Dom får inte gifta sig med vem dom vill. Men lite är samma eftersom Ronja inte fick välja vem hon skulle vara med. Sen kanske det är att vissa inte får vara med de dom vill pga. religion, hudfärg, hårfärg, stora/små ögon, läggning eller annat.
Om jag vore i den åldern som Ronja själv är i skulle jag ha läst om denna bok hundratals gånger. Jag skulle identifiera mig med henne, att inte vilja växa upp, söka upp äventyren och växa med boken. Jag skulle sörja SkallePer på det sätt som jag tycker sorgen är som mest livskraftig. Jag skulle älska att trotsa den far jag både skulle älska och känna tvivel inför, vad är det för värld han visar mig och vad är det för värld han inte vågar låta mig gå ut i. Jag skulle utmana en okänd att hoppa över helvetesgap.
Och med min kompis Birk skulle jag förstå hur man både kan vara vän och ovän, tycka och tänka lika och olika och hur ens föräldrars bråk inte alls kan styra över den växande vänskapen de hade som kanske övergår till kärlek... Allt i Ronja handlar om att uppleva en gräns och att utmana den.
Gränserna handlar om en pappas oro för sin dotter och en mammas vilja att låta flickan växa upp för deras och andras kärlek till samma barn. Det handlar om livet och döden och den verkliga gräns som själva livet har. Det handlar om gränsen mellan att våga hoppa och inte våga hoppa ut i livet.

Av: Emilia Berntsson